Efter flera turer fram och tillbaka under året fick jag äntligen av mig mysbyxorna och tog mig de 80 milen till Skellefteå för att besöka gänget i sällskapet Casinokontoret som har sådana träffar som vi, du och jag, tycker om.
Det här blir en lång läsning, så vi delar nog upp det i 2 delar, ok?
Med mig på färden hade jag regeringen och ett par från Täbyklicken.
Parets son skulle spela hockeymatch i stadens andra lag på söndagen så det blev en hel weekend med 3 som aldrig förr spelat en live turnering i sina liv.
Visst, min fru har väl lyssnat på mina badbeats från KRK eran när jag bubblade 344 turneringar eller åkte ut först i EMOP Dublin, blev utdragen av en full finne i Barcelona eller alla de andra gångerna jag fått gurka, helt oförtjänt.
Så hon kan lingot någorlunda även om hon inte riktigt har hajat vem som är SB, BB och att man inte pratar aktuella händer under pågående spel. Med mera.
Alla vi fyra brukar avsluta våra middagsträffar med kvalitetsgrytor och har gjort det under ett par år. Man kan väl säga att jag misslyckats med att utbilda dom alla. Jag. Av alla ”proffs på poker”-människor.
Hur som, SAS landade i ett fantastiskt klimat. Solen sken, molnfritt och snö på marken. Riktigt nice att komma ut och andas ren luft efter att ha suttit med ansiktsmask under den timmeslånga färden.
Den blivande NHL målvakten plockade upp oss och färden gick in till de centrala delarna av megapolen Skellefteå där vi skulle bo.
Efter att ha checkat in lite snabbt påbörjades jakten på lunchställe. Vi marscherade Nygatan fram och tillbaka på jakt efter något som erbjöd mer lokalt i matväg men hittade bara franschise ställen eller caféer med plastbricksservering. Inget som direkt passade det vi var ute efter.
Att vi marscherade eller nästan sprintade fick vi veta omgående. Vi gick för fort, ”det gör man inte här” sa målvakten.
Valet av lunchställe blev Taco Bar. Tilten började att smyga sig på redan där. Åka 80 mil för att äta lunch på Taco Bar. Men dom serverade bira iaf så det blev väl bra till slut.
Vi hann med 2t padel på eftermiddagen och kvällen avrundades på ett riktigt bra matställe intill floden. Eller ån. Vid vattnet.
Riktigt trevligt med god mat, god dricka och bra service.
När vi rörde oss hemåt var det i det närmaste tomt på gatorna. En fredag kväll. Inga isbjörnar, inga renar.
Lördag, game day – paret som jag övertygad om att spela turneringen kvällen innan efter en del dryckjom kändes något nervösa men bangade inte ur utan vi åkte till turneringslokalen som var placerad intill hockeyarenan.
Ett supervarmt välkomnande av entrévärdarna Jennan och Hökögat gjorde att man direkt kände sig välkommen. Som om vi hade känt varandra i evigheter, det känns alltid lika spännande att träffa folk IRL som man mest tjötat med online.
Väl inne i själva restaurangdelen var det glada miner bland alla spelarna som var artiga och coronahälsade på oss alla.
I den angränsande turneringslokalen skymtade jag den gode MrLidur stå vid turneringsdisken, en riktigt härlig kille med riktigt skön energi, trots att han inte har förstått det här med vilken förening som är det riktiga AIK och vilken förening som kom först, är bäst osv.
Det kan vara luften som får honom att tänka oklart. Jag lidur med dig.
Efter ha snackat en stund och blivit hustlad in i en LL gick jag till baren för att fylla på med lite mod. Min crew hade redan mingla runt med folket och kände sig som hemma. Jag minglade på mitt håll och hälsade på alla glada filurerna.
Dags för turneringen och den traditionella pre-tourney introduktionen där jag fick äran att berätta om Poker Event, skoja lite och presentera de addade värdena från mitt håll.
Den gode Råbään från Value Town sällskapet hade tagit sig till orten från Umeå med sin namne och efter att ha frågat om lov satte jag en bounty på honom. ”Easy money” försökte jag få folk att förstå. Killen är ju online spelare. Det vet alla som kan poker att live är mycket mycket svårare än online.
Som vanligt gick det bra för mig i början, byggde en bra stack men hade en ”jobbig” spelare, vi kan kalla honom ”grossisten” till höger om mig. Spelade alla kort och helst låga kort utan någon direkt koppling. Hans kreativa spel belönades med en hel del marker och han fick också äran att slå ut mig. Jag är inte bitter, han spelade aggressivt och rätt i förhållande till bordet.
Ny kula, ny LL.
